Jag hjärta konstelever #2

Som sagt, jag gillar konstelever. Så jag hade rätt höga förväntningar på Konsthögskolan Malmös årsutställning. Och jag blev kanske lite besviken. Mycket var bra men ännu mer var lite "jaha". Men här är i alla fall några av höjdpunkterna. Som faktiskt var rätt många måste jag erkänna. ;)

 

Jag noterar att Daniel Sefarian Spies var en av favoriterna även med förra gången jag kollade på KHM-folket (kolla in det här blogginlägget från då). Lite kul. ;) "The ritual of serving bad news" och hans andra nya verk var minst lika bra.

Jenny Åkerlund verkade jobba en del med grafitpulver. Hur filmen "Sidereal time" var gjord låter jag vara osagt, och bilden gör den naturligtvis inte rättvisa, men det var alltså en svartvit film med långa, oskarpa stillbilder i kombination med någon form av singlande flingor, glitter, dammkorn, vem vet? Meditativt och underbart vackert i alla fall.

 

Joakim Dick Hedlund var också med förra gången, med ett gäng Radioheadbetitlade målningar. Nu jobbar han med själva "duken" på ett sätt som påminner mig om en mindre aggressiv men lika vacker version av Lucio Fontanas sönderskurna tavlor. Mycket intressanta effekter uppnås i alla fall!

 

Helena Olsson "Attempt with tree". Jag bjuder på min spegelbild här. Men nu ser man inte texten så bra inser jag... :( 

Det står alltså "Hug a tree. Put your arms around the tree trunk. Squeeze. 24 min. October 15 2011." 

Och hennes utställning bestod av den här typen av redovisningar, plus en del rekvisita. Exempelvis barkbröd från "Eat a tree", ljud från nedhuggningen av ett träd och en hammock från "Sleep in a tree". Fantastisk idé, fint genomförd!

Andrea Furberg "Title in process" (del). Det var något sjukt häftigt över kombinationen gips - dolda fjädrar - spegel. 

Det var något med figurerna i Johanna Fjaestads "Omlopp I" och "Mord i sinnet" som verkligen fängslade mig. Troligen hur snyggt de är fångade, med enkla medel. Spännande kontrast mellan figurativa detaljer och abstrakta element. Och de båda speglade mot varandra fast med helt olika känslor skapar så klart en annan häftig kontrast.

 

José Tomás Giraldos snygga ritningar fanns på lite olika ställen. Coolt med övergången mellan gardinen och lampan till vänster i bild, till exempel. Jag är bara så sjukt imponerad av folk som kan teckna så här...

Rina Eida Lovaasens "For the for-Itself to be one with the In-itself..." var på ett sätt mest läskig. Men också sjukt fascinerande. Och så klart extremt väl genomförd rent tekniskt.Fattar inte hur man kan få ett sådant lyster i färgerna...

Sindri Leifssons "Untitled (air movement) #1" gillade jag verkligen. Tunt papper som böljade i luften från en varmluftsfläkt. Mycket vackert.

 

Sofia Berti Rojas "Poème action après Henri Michaux" (del). De här fina dansarna i brons var bara en del av verket där konstnären sytt upp en dräkt med figurerna på, gjort poserna och låtit sig fotograferats. Snyggt!

Både nedanstående blommor och den här målningen var delar av Tina E.K.:s verk "Domestic mantras", som verkade handla om betydelsen av vardagliga rutiner i tider av kris. Eller något. Blommorna är ju sjukt roliga, men den här målningen alltså, kanske en av de mest imponerande jag sett! Jag säger bara LJUSET.

 

Una Margrét Árnadóttir var en annan videokonstnär som faktiskt lyckades även förra gången jag kollade på KHM-folket. "Elephant" är ju bara grym. Vet inte om det syns att det som elefanten ser på skärmen är en människa som spelar elefant?








Och så höll jag på att glömma ett annat mycket intressant videoverk. Cathrine Hellbergs "Gestaltningen/Rollen/Karaktären", som verkade handla om att en kamrat fick gestalta konstnären i olika situationer - lära sig att sminka sig som henne, spela upp hennes samtal i olika sammanhang. Andra scener visade diskussioner om verket samt regissering av andras berättelser. Inte minst fängslande att se hur en person reagerar på att få sin egen redovisning av sin vardag ändrad av någon utomstående. Projektet väckte verkligen min nyfikenhet.