Jag hjärta konstelever

Det säkraste kortet om jag ska gå på en konstutställning är att satsa på en samlingsutställning. När många konstnärer är med är det stor chans att åtminstone några verk är vackra, roliga, smarta, intressanta eller tekniskt väl utförda. I synnerhet när det är samtidskonst. Och allra mest gillar jag konstelever. Vet inte om det bara är som jag känner igen mig från min egen tid som konstelev (I wish!), eller mer troligt att jag tycker om när de testar grejer. Det är kul i alla fall.

Så i helgen var jag på Konsthögskolan Malmös senaste elevutställning, på deras galleri på Ystadsvägen. Den har öppet till den 29 oktober men jag önskar dig all lycka med att hitta öppettiderna, för dem hittade inte jag på deras hemsida. Nåväl, jag förlåter dem. ;) Jag har varit där ett par gånger och alltid hittat sjysta grejer. Några höjdpunkter den här gången: 

Kirsti Willemse har gjort världens coolaste skulptur "The selfso" av gula pappersremsor. Jag skulle gärna vilja veta hur det gått till!

  

Dick Joakim Hedlunds oljemålningar var jag lite skeptisk till först. Sedan märkte jag att jag hade svårt att sluta titta på dem. Och de Radioheadinspirerade titlarna avgjorde saken. ;) Här syns "The tourist" och "How I made my millions".

Angelica Falkeling hade virkat in olika vardagsföremål som en del av sitt verk "The storage".

Bildvitsar är aldrig heller fel, som Johan Lundqvists verk "Bevare mig väl".

Daniel Seferian Spies satsade däremot på de stora frågorna (mänsklighet och rasism tolkade jag det som?) på ett riktigt snyggt och minnesvärt sätt.

Una Arnadottirs video "A horse back riding" och även "A new wave" var båda intressanta, den första mest en kul idé - med en tjej som sitter bakåtvänd på en islandshäst (tror jag), där inspelningen spelats upp åt fel håll för att ge sken av att hästen springer baklänges, den andra mer poetisk, men båda funkade bra.

Bästa videoverket var ändå Marie Raffns "Annie & Bennie konstdiskussion Er set for", där två handdockor gjorda av strumpor (à la Lillstrumpa och Syster yster) kommer fram till att alla konstidéer redan har genomförts. Grymt!

Handgjorda (?) böcker var ett annat tema. Finast var Tina Kryhlmanns foton, en del supersnygga, och teckningar i kulspets av olika hushållsföremål. Ihopskrynklat kaffepaket, någon? Mycket imponerande teknik.

Och så fanns där ju många fler intressanta verk så klart. Sammantaget snackar vi mängder av tekniker, humor, allvar, skönhet och fulhet, samhällskritik, konstkommentarer, ljud, rörelse samt minimalism och överdrifter, helt enkelt. Klart sevärt.