Elva timmars Twilight-maraton

Tisdag kväll var grym. Flera hundra tjejer, några killar, och så jag och min kompis, som samlats på Filmstaden i Lund med samma kärlek i våra hjärtan: den till Bella, Edward, Jacob och de andra vampyrerna, varulvarna och helt vanliga människorna i Twilightserien. En filmmaraton från 15.30 till ca 02.30 på premiärdagen för den senaste filmen, Breaking dawn, som visades klockan 00.30, efter de tre tidigare. Under evenemanget passade jag på att intervjua några andra deltagare, och dessa ljudfilmer följer nedan.

Självklart kan jag se att mycket i böckerna och filmerna är dåligt, klyschigt och reaktionärt. Men här vill jag försöka förklara lite av lockelsen, som inte bara sträcker sig till tonårstjejer.

Jag måste i det här sammanhanget passa på att erkänna en sak. Jag är mycket förtjust i high school- och collegefilmer. Det är säkert ett dåligt tecken, men så är det. Högstadiet och gymnasiet var viktiga steg i mitt liv, där mycket av min personlighet formades och många starka erfarenheter präglade mig. Jag tänker att det är därför filmerna om samma period (nästan) alltid känns lika intressanta, men det kanske är ett svepskäl. ;) Jag gillar också fantasy som genre väldigt mycket. Jag gillar sagor, jag gillar magi, och jag gillar när gränserna mellan verklighet och fantasi suddas ut. Dessutom är jag, trots min feminism och allmänt kritiska hjärna, tyvärr en sucker för klassisk romantik.

Denna kombination är säkert det viktigaste skälet till att jag gillar Twilight-filmerna. Men det finns mer. Både böckerna och filmerna innehåller mycket humor, som jag misstänker att en del skeptiker inte lagt märke till. Det är en starkt förmildrande omständighet. Berättelserna är också mycket spännande och innehåller faktiskt många oväntade vändningar. Två plus för filmerna är också de suveräna naturbilderna och den i många fall grymma musiken (kolla bara in ljudspåret till andra filmen New moon).

Min teori har länge varit att man själv måste ha varit tonårstjej, känt sig lite utanför och längtat efter den klassiska heteronormativa kärleken för att riktigt förstå Twilights lockelse. Känt en önskan om att vara utvald av skolans snyggaste kille och ser lyckan som en pojkvän som tycker att du är bäst i hela världen, som har väntat på just dig i hundra år, som lovar dig evig kärlek och menar det, bokstavligen. Tjejer borde inte drömma om detta, men många av oss gör sorgligt nog det fortfarande.

Denna tes motbevisas dock självklart av att det trots allt finns en del män som uppskattar serien. En av dem är Leo Sarpehöök, som gillar miljöerna, storyn, varulvarna och vampyrerna. En annan deltagare på matatonet, Linn Zetterström, kallar Twilight "Romeo och Julia i modern tappning", medan Jenny Edvinstam ser det som "tantsnusk i filmformat". Louise Green tror att Twilightfenomenet blir lättare att hacka på eftersom det riktar sig till tonårstjejer.
Ljudfil: Leo Sarpehöök
Ljudfil: Linn Zetterström och Jenny Edvinstam
Ljudfil: Louise Green